Hur kan staten påverka utbudet av arbetskraft?

I rapporten ges en översikt av forskning om hur ekonomisk politik i vid bemärkelse påverkar utbudet av arbetskraft med tonvikt mot den svenska forskningen under de senaste två decennierna. Forskningen om arbetsutbud anknyter till flera olika politikområden och berör såväl den offentliga sektorns intäkter som utgifter. Följande områden behandlas i rapporten; effekter av inkomstbeskattning och inkomstrelaterade bidrag, arbetslöshetsförsäkring, arbetsmarknadspolitik och arbetsrätt, sjuk- och föräldraförsäkring, pensionssystem, utbildningssystemet, samt åtgärder för att öka arbetskraftsinvandringen. I rapportens avslutande del diskuteras några politikområden där de empiriska resultaten tyder på att ekonomiska incitament kan ha särskilt stor betydelse för utbudet av arbetskraft, samt några områden inom vilka framtida forskning kan anses särskilt relevant. En allmän slutsats från forskningen är att grupper som är nära in- och utträde på arbetsmarknaden, samt grupper som under sitt arbetsliv ofta ändrar arbetsmarknadsstatus, tenderar att reagera förhållandevis mycket på ändrade ekonomiska incitament. Detta talar för att åtgärder som påverkar äldres arbetskraftsdeltagande, exempelvis pensionssystemens utformning, och åtgärder som påverkar de yngre, t ex utbildningssatsningar och utbildningssubventioner, är exempel på områden där ekonomisk politik kan ha förhållandevis stor betydelse för arbetsutbudet. Även sjukförsäkringens utformning förefaller vara viktig för arbetskraftsutbudet, liksom incitament i skatte- och bidragssystemen för låginkomsttagare.