Förstudie kring frågan om och hur vattenkraftens bidrag till reglerförmåga kan värderas monetärt

Den nationella planen (NAP) för omprövning av vattenkraften innebär att vattenkraften anpassas till nya miljövillkor utgående från gällande EU-rätt (Vatten-, Art och Habitatdirektivet samt Ålförordningen). Enligt ett regeringsbeslut ifrån juni 2020 skall 2400 kraftverk prövas under en 20-årsperiod, med start i februari 2022. Vattenmyndigheternas bedömning av vilka åtgärder som medför orimliga kostnader1, skall bygga på en jämförelse av nytta och kostnad. Syftet med denna förstudie är att bedöma om det är möjligt att uppskatta effekterna av miljöåtgärder i vattenkraften på värdet av vattenkraftens reglerförmåga, och en konceptuell beskrivning av hur det i så fall det skulle kunna uppskattas. Vi presenterar två huvudalternativ, där vår utgångspunkt är kostnader och intäkter i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ökade restriktioner på vattenkraften innebär sam- hällsekonomiska kostnader och intäkter, oavsett hur reglerförmågan påverkas. I den ena konceptuella ansatsen utgår vi ifrån att det alltid finns en risk för fre- kvensstörningar och oplanerade avbrott. Läggs ytterligare restriktioner på vattenkraften får man räkna med att risken för olika slags störningar ökar. Vi introducerar en enkel modell för att illustrera hur betalviljan för att undvika riskökningar kan analy- seras och definieras. Den andra konceptuella ansatsen ser på hur elmarknadens utbudssida förändras av att fler restriktioner läggs på vattenkraften. Ansatsen ger ett skuggpris på vattenkraft, som bör kunna tolkas i termer av värdet av de tjänster vattenkraften bidrar med. De empiriska metoder vi bedömer som mest intressanta att gå vidare med är följande. *Befintliga marknadspriser. *Hedonisk prismetod. *Scenariovärderingsmetod. *Alternativkostnad för att ersätta vattenkraft. *Stödtjänsternas utvärderingscykel. *Vattenvärdet. Den första metoden innebär att använda befintliga marknadspriser på de stöd- tjänster vattenkraften levererar. Den approximationen ger sannolikt en undre gräns, bland annat därför att alla stödtjänster inte är prissatta. Data är förhållandevis lättill- gängliga. En andra ansats är hedonisk prismetod, som kräver data på försäljning av olika typer av kraftverk. En tredje ansats, som ligger närmast vår konceptuella modell kring risken för oplanerade avbrott etc., bygger på en scenariovärderingsmetod, vil- ken i sin tur använder intervjuer/enkäter. I detta fall krävs insamling av nya data. En fjärde ansats utgår ifrån alternativkostnader, dvs kostnaden för att ersätta ett vattenkraftverk med ett kraftverk av annan typ som kan ge samma tjänster. En femte ansats bygger på stödtjänsternas utvärderingscykel. Den innebär myndighetskontroll av att de tekniska krav som gäller för de olika stödtjänsterna efterföljs. Vattenkraftstationer kommer formellt prövas vad gäller deras förmåga för att leverera olika stödtjänster. Denna information kan nyttjas för värdering, t.ex. genom att använda informationen i en detaljerad elmarknadsmodell. Avslutningsvis föreslår vi att en intressant metod att gå vidare med är att studera vattenvärdet, vilket innebär att elmarknadens utbudskurva studeras. Restriktioner på vattenkraften kommer att påverka utbudet och man kan därigenom erhålla information kring restriktionernas kostnader. Ämnen för en mer omfattande studie inkluderar: *hur den tekniska utvecklingen kan påverka värdet av vattenkraftens olika stöd- tjänster *betydelsen av ofullständig konkurrens på relevanta marknader *hur europeiseringen av elmarknaden påverkar utbudet av stödtjänster *pilotstudie av empiriska metoder *i vilken utsträckning detaljerade modeller av elmarknaden kan ge viktig information kring värdet av reglertjänster. En sådan modell bör inkludera import-export och effekter på andra delar av ekonomin. *Även om den nya marknaden för för flextjänster är nystartad, den sk sthlmflex, kan värdefulla erfarenheter förmodligen vinnas från den. *det kan också vara intressant att få en genomlysning av internationella erfarenheter. Som påpekats inledningsvis innebär en skärpt reglering att det samhällsekonomiska utfallet kan påverkas, även om reglerförmågan inte förändras. Mindre till- gänglig vattenvolym innebär en lägre elproduktion, men kan samtidigt innebära miljövinster. I vår studie av kraftverket i Dönje påverkade ökad minimitappning inte reglerförmågan, men kravet på ökad minimitappning medförde ändå betydande samhällsekonomiska kostnader. Denna slutsats har bäring på det fortsatta arbetet med implementering av moderna miljövillkor i vattenkraften.