Vård och omsorg för personer med demenssjukdom i Västernorrland – en kartläggning av potentiell nytta med multidisciplinärt organisationsöverskridande demensteam. IHE RAPPORT 2025:10, IHE: Lund

I Västernorrland planerar man att testa ett nytt arbetssätt inom vård och omsorg för personer med demenssjukdom. Syftet med uppdraget som beskrivs i denna rapport (fördjupning hälsoekonomi) är att stödja demensarbetet med fokus på nyttor ur ett samhällsperspektiv när nya arbetssätt testas och införs. I ett första steg togs tre fallstudier fram av projektets styrgrupp. Därefter genomfördes tre digitala fokus-grupper med representanter för region, kommun och anhöriga. I fokusgrupperna diskuterades utmaningar med dagens situation med utgångspunkt i de tre fallstudierna för att identifiera var de stora resurskraven och livskvalitetsförlusterna uppstår. I ett andra steg skapades ett ramverk för identifiering av konsekvenser ur ett samhällsperspektiv och med fokus på olika steg i utvecklingen av demenssjukdom. Därefter genomfördes en workshop fysiskt på plats i Örnsköldsvik där samtliga medlemmar från projektets arbetsgrupp deltog, inklusive samtliga som deltagit i fokusgrupperna. I ett tredje steg gjordes en kortare litteraturöversikt. Resultatet visar att det uppstår betydande belastning för olika aktörer med dagens system som skulle kunna påverkas av ett nytt arbetssätt. För sjukvården leder bristande samordning till exempel till att personer med demenssjukdom behöver ökad sjukvård redan före diagnos (t ex p g a fall, näringsbrist, felmedicinering). För den kommunala omsorgen leder bristande samordning bland annat till att de har begränsad möjlighet att sätta in rätt insatser i rätt tid. Det påtalades bland annat att man inom den kommunala omsorgen gärna skulle se att dagverksamhet sätts in för fler men att detta omöjliggörs av att de får kunskap om diagnosen i ett alltför sent skede. För personer med demenssjukdom kan bristande samordning leda till att de kan få en sämre livskvalitet och sämre hälsa då det kan leda till att deras behov inte identifieras i tid (sen diagnos, bristande uppföljning) och insatser (t ex dagverksamhet, sjukvård) sätts in för sent. Det fanns återkommande förslag på vad som skulle behöva förändras för att förbättra situationen. Detta sammanfattas i denna rapport som fem ess: samtycke – behov av tydligare riktlinjer, sekretess – undersöka när informations-överföring kan tillåtas, samordning – behov av att mötas mellan region och kommun samt bättre kommunikationsvägar, synlighet – rutiner för att upptäcka personer med demens-sjukdom och deras behov, särskilt ensamboende, specialisering – möjlighet att specialisera sig mot personer med demenssjukdom inom vård och omsorg för att möjliggöra ett bättre bemötande. En del av dessa förslag ligger redan inom ramen för det nya arbetssättet, medan några kan behöva ytterligare åtgärder för att förverkligas fullt ut (synlighet och specialisering). Sammanfattningsvis visar denna rapport att det finns potential till nyttor med ett nytt arbetssätt hos flera aktörer. Dessa nyttor uppstår i de flesta fall indirekt (t ex till följd av bättre mående som i sin tur leder till minskat behov av vård och omsorg), över en längre tid och på olika sätt hos olika individer (t ex beroende på annan sjuklighet samt om anhörig som kan ge omsorg finns eller ej). En kvantifiering av dessa nyttor behöver därför ske med kontrollgrupp, på längre sikt och i en större grupp.