Balansakt i behov av stöd – en ESO-rapport om grön industripolitik

Klimatförändringar i kombination med geopolitiska spänningar och teknisk utveckling har inneburit att den gröna industripolitiken har blivit ett attraktivt verktyg för beslutsfattare som vill kombinera klimat- och energiomställning med ekonomisk utveckling, ökad konkurrenskraft och strategisk autonomi. Med grön industripolitik avses olika former av stödjande insatser där staten påverkar ekonomiska aktiviteter och teknikutveckling i utvalda sektorer med tydligt syfte att minska utsläppen av växthusgaser. I den här rapporten till ESO analyserar Åsa Löfgren och Patrik Söderholm den gröna industripolitikens motiv och utmaningar och hur en sådan politik bör utformas, genomföras och utvärderas. Författarna menar att en framgångsrik grön industripolitik inte är en uppifrån-och-ner process där staten ska välja vinnare. I praktiken är besluten förenade med stor osäkerhet och risk eftersom de rör komplexa tekniska frågor och stora, dyra, investeringar med lång livslängd. För att lyckas med grön industripolitik behövs ett gemensamt lärande i stat och näringsliv, ett ömsesidigt utbyte av kunskap och kontinuerliga justeringar av åtgärder över tid – samt en förståelse för att även misslyckanden kan vara lärorika och driva utvecklingen framåt.