Grundlag i gungning? En ESO-rapport om EU och den svenska offentlighetsprincipen

Den svenska offentlighetsprincipen består av ett antal grundlagsstadgade fri- och rättigheter och det tycks råda en stor enighet om att den utgör ett särpräglat inslag i den svenska identiteten och demokratin. Syftet med principen är att främja en fri och demokratisk åsiktsbildning genom att stödja ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning av allmänheten. Tillgång till allmänna handlingar, tryck- och yttrandefrihet samt meddelarfrihet utgör alla väsentliga delar av offentlighetsprincipen. Vid EU-inträdet 1995 fanns farhågor att sekretessen skulle komma att öka i och med att beslutanderätt flyttades över till EU. Med facit i hand – vad har hänt? I den här rapporten till ESO granskar Carl Fredrik Bergström och Mikael Ruotsi hur den svenska offentlighetsprincipen påverkats sedan Sverige blev medlem i EU och hur öppenheten i EU utvecklats under samma tid. En slutsats är att det oftare är svenska sekretessregler än sekretessregler från EU som begränsar offentlighetsprincipen. Flera av de svenska sekretessreglerna är visserligen påverkade av EU:s syn på sekretess, men de flesta medlems­länder förefaller sedan 1995 ha gått mot större öppenhet med egna regler för medborgarnas rätt till allmänna handlingar. Frågan är hur Sverige bäst kan fortsätta verka för öppenhet i EU – är det genom att betona likhet och framhålla offentlighetsprincipen som en allmän EU-rättslig princip eller är det genom att fortsätta hävda vår nationella särart? Vilka inskränkningar av offentlighetsprincipen är rimliga och vem ska få göra dem? Det är några av de frågor som diskuteras i rapporten.