Äganderättsskydd genom rättsstat och konstitutionalism

Uppsatsen konstaterar att rättsstaten bygger på och skyddar våra gemensamma värden: frihet, rättvisa och trygghet. Värdena är förankrade i kulturarvet. Kulturarvet omfattar diverse komponenter, vissa klart fastställbara, andra svåra att påvisa. Den juridiska doktrinen är en klart fastställbar komponent av kulturarvet. Rättsstaten skyddar olika intressen som kan knytas till olika idealtyper av människor. I denna uppsats kallas dessa för bonus pater familias och pauperrimus. Bonus pater familias behöver en privat sfär som omgärdas av negativa rättigheter. Staten får inte oskäligt begränsa hans frihet, inte heller kränka hans äganderätt. Pauperrimus är ett slags generaliserad socialkund. Han kan inte planera sitt liv alltför noga. I stället gestaltas hans öde av andras beslut, dels statliga, dels privata, dels fattade av personer som han inte vet så mycket om och som han upplever som anonyma ”osynliga händer”. Pauperrimus behöver framför allt omsorg och trygghet. Han förlitar sig på att samhället tar hand om honom. Om demokrati urartar i ett spel har spelarna ett oslagbart instrument – att tala om jämlikhet och trygghet. Jämlikhet framställs då som identisk med rättvisa. Trygghet uppfattas som identisk med att staten tar hand om oss alla. Vi fastnar då i beroende av den offentliga omsorgen som inte längre kan röstas bort av väljare, anställda i en enorm offentlig sektor och utbildade i skolor som dominerades av sextioåttorna. I smyg förvandlas var och en till pauperrimus.