Talande tystnad? En ESO-rapport om självcensur i Sverige

I diskussioner om det politiska debattklimatet är ”åsiktskorridoren” en populär metafor för att beskriva gränser för det som är allmänt accepterat. Oavsett om denna korridor betraktas som bred eller smal är det intressant att veta hur människor förhåller sig till gränser – och i vilken utsträckning de upplever att de kan uttrycka sig fritt. Ett levande demokratiskt samtal kräver inte bara tryck- och yttrandefrihet utan också att medborgare väljer att praktisera dessa friheter. I den här rapporten till ESO studerar Sten Widmalm, Thomas Persson och André Casselbrant fenomenet självcensur, dess betydelse och omfattning i Sverige. Genom att fråga respondenter huruvida de anser sig hindrade att öppet uttrycka sina åsikter av rädsla för att väcka anstöt utvinner författarna en bild av självcensuren. Vem censurerar sina åsikter? I vilka politiska ämnen? I vilka sociala miljöer? Rapporten finner att självcensur är vanligt förekommande. Över hälften av de svarande anser att de inte kan uttrycka sig öppet på grund av rädsla för att väcka anstöt. Rapporten finner också att självcensur är ett politiskt betingat fenomen där högerväljare i högre utsträckning än vänsterväljare uppger att de censurerar sig. Självcensur varierar också med sammanhang, där minst självcensur äger rum i nära sociala kretsar och mest i interaktioner på sociala medier. Den här rapporten utgör även del fyra i författarnas egen skriftserie med utgångspunkt i forskningsprojektet ”Det öppna samhället”.